fredag 26 juli 2013

Planering är A och O


I vanliga fall har jag väldig koll innan jag reser någonstans. Jag tillhör dem som skriver packlistor att jag sen inte följer dem är en annan sak  men inför vår Italienresa blev det inte så bra.

Maken jobbade in i det sista dvs även på måndagen vi åkte på en tisdag, själv hade jag fullt upp med min skola, tentor, lära upp folk på jobbet och vi har dessutom allmänt kaos på jobbet. Jag packade i alla fall ihop en ganska bra packning i en stor bag, visar maken och säger att du kan packa i den här väskan. 

Han tittar på min fulla och sin tomma väska och säger: - Ska vi ha de där? Ska vi inte ha stora resväskan? 

Här blev jag korkad och svarar: - Jaha. Tar fram stora resväskan och slänger ner vår packning i den. Det är bara det att stora resväskan är just stor, så man får plats med så mycket mer och det är då alla de här kan vara bra att ha  sakerna dyker ner i väskan.

I två veckor släpade vi på det stora åbäket som knappt fick plats i bakluckan på vår lilla hyrbil. Allt låg huller om buller i väskan eftersom  de där fåniga banden som ska hålla packningen på plats inte riktigt uppfyller sin funktion. Jag hade massor med packning som jag aldrig använde och maken hade för lite. Hur tänker man när man tar 5 kalsonger för 14 dagar??? 


Nästa gång ska jag stå  på mig och med bestämdhet hävda att det räcker med varsin liten väska. Då tar jag bara med mig det nödvändiga och det brukar räcka.


torsdag 25 juli 2013

Små jobbig djur

verkar gilla mig. För några inlägg skrev jag om det äckliga spindelliknande djuret som vägrade försvinna och som många bloggare berättade för mig var en älglus.

Igår gick jag barfota i gräset, en härlig sommarsysselsättning. Då är det något illvilligt litet kryp som sticker mig i hålfoten.

Låt mig vara ifred!

onsdag 24 juli 2013

En vecka

har gått sen jag kom hem från Italien och nu börjar abstinensen komma... Det blir Pasta Carbonara till middag.

måndag 22 juli 2013

Inbyggd magnet?

Jag måste ha en osynlig hemlig magnet inbyggd. Så fort jag går in i badrummet för att borsta tänderna tar det max en sekund innan dottern står en decimeter ifrån mig och börjar klämma osynliga och obefintliga finnar.

Sätter jag mig vid datorn i sovrummet tar det ungefär lika lång tid innan det ena eller båda barnen lagt sig i min och makens sängar och börjar bubbla om än det ena än det andra.

Men om jag av någon anledning vill ha tag i dem - då vänder magneten om och stöter bort istället för att dra till sig och då hittar jag dem inte någonstans

söndag 21 juli 2013

Bloggträff och farligheter

Igår var det bloggträff med Singelmamman, Fru Venus, Osloskånskan och Malde. På morgonen läste jag att Singelmamman sprungit en runda och inspirerad gav jag mig ut i skogen. Kom hem och skulle ta en dusch innan jag for iväg till bloggträffen.

När jag står i badrummet ser jag att jag har ett spindelliknande djur på armen. Slår till det och det ramlar ner på golvet. Tar en shampoflaska för att döda det, då hoppar det upp på mig igen. Slår bort det och det hoppar tillbaka. Springer spritt språngande naken in och väcker dottern för att be henne kolla om det äckliga djuret är kvar.

Det är det inte. Skönt.

Hoppar in i duschen och duschar l ä n g e och tvättar håret. När jag sen torkat mig och ska klä på mig rena kläder upptäcker jag det äcklig krypet på mig igen !!!! slår återigen  bort det, ser hur det landar på golvet och liksom kastar sig upp på mig igen. Blääää, har aldrig varit med om något liknande. Viftade bort det och sprang ut ur rummet. Inspekterade mig i spegeln och såg inget kryp, slängde på mig kläder och åkte in till stan för bloggträff. Men pga av krypet kom jag nästan en kvart för sent.

Sen åt vi en trevlig lunch på Hurtigs konditori, drack flera glas vin och pratade, grät och skrattade. På kvällen tog jag med mig maken och åt en god middag med Herr och Fru Venus.

fredag 19 juli 2013

Mattisborgen?

Några nätter under vår vistelse i Italien sov jag och maken i det här tornet.Varje kväll slängde jag ner mina flätor så att han kunde klättra upp till mig...

Nej, här är dörren in och nedanför ser ni trappan upp till sovrummet. Man fick inte dricka för mycket vin innan sängdags för då blev det problem

onsdag 17 juli 2013

En studie av folk på väg

I går kväll landade jag efter att ha tillbringat några veckor i Italien. Och jag måste säga att jag förundras över hur folk beter sig på flygplan och flygplatser.  Men denna resa slog nog rekord i knäppa människor.

När vi ska lägga in våra väskor i hyllan ovanför sätet är det fullt. De som sitter på andra sidan mittgången har lagt sina väskor där istället för ovanför sina platser.

Kvinnan bakom oss har en enorm kabinväska troligen för stor och tung för att godkännas men hon lyckas till slut få in den i bagagehyllan. Hon sitter sen och håller på med sin mobil ej flygplansläge trots att personalen ber henne stänga av den när vi går in för landning.

Mannen framför slänger sig hela tiden upp och ner i stolen så att hela stolsraden gungar. När vi landat sliter han tag i sin väska och rusar längst bak i planet. Men tji fick han för det var bara utgång längst fram så där fick han stå och vänta tills mittgången tömts på folk.

En kvinna några rader längre fram kräktes precis när planet lyfte. Personalen placerade om några passagerare så att hon kunde ligga på sätet längst bak. När vi sen landat så reser sig alla upp samtidigt och sliter efter sina väskor i bagagehyllan. Då tränger sig den magsjuka kvinnan fram till sin plats i mitten av planet för att hämta sin kabinväska. Sen ska hon tränga sig tillbaka bland alla i mittgången för att hämta sin handväska som hon har kvar längst bak…

En annan kvinna har med sig en stor kartong med en uppblåsbar sovmadrass. Den fick hon lägga i en bagagehylla längre fram i planet. Hon gjorde likadant. När alla reste sig så trängde hon sig fram för att hämta kartongen för att sen tränga sig tillbaka och hämta sitt andra handbagage.


När man sen kommer ut till bagagebandet i ankomsthallen så är det ju bäst att stå en bit ifrån för då ser man väskorna och kan gå fram och hämta sin när den kommer. Men nej då ska alla stå så nära som möjligt vilket resulterar i att ingen ser någonting förrän väskan har passerat och då ska de tränga sig fram mellan folk för att hinna ta den innan den åker ett varv till. 

Och alla dessa som kastade sig upp i mittgången för att hinna av planet så fort som möjligt står också där och väntar vilket gör det ännu svårare att förstå varför det var så bråttom ut ur planet.